Indiens språk

Allmänt

De språk, som talas i Indien , tillhör huvudsakligen tvenne språkstammar, vilka ärhelt och hållet obesläktade med varandra, nämligen den indoeuropeiska och den dravidiska . Denasiatiska grenen av den indoeuropeiska stammen, till vilken stam som bekant också de flesta av Europas språk hör, kallas den indoiranska samt omfattar de iranska språken och de indiska språken som är indoeuropeiska. Man plägar benämna dessa senare deindiska språken eller det indiska språket i inskränkt mening. De är i våra dagar de härskande i hela det nordliga Indien samt istora delar av Deccan . Intet indoeuropeiskt språk kan följas i sin historiskautveckling under så lång tid som det indiska, ty dettas minnesmärken räcka ända till 3500 år eller mera tillbaka från våra dagar.Denna långa tidrymd delar man, från språklig synpunkt, i tre stora perioder;

• den fornindiska ,
• den medelindiska och
• den nyindiska.

Officiella språk i dagens Indien

Den indiska grundlagen erkänner 18 språk . Därutöver erkänns i Indien 325 språk som i och för sig existerande inom landetsgränser. Flera språkgrupper är representerade i Indien; indoariska språk som tillhör språkfamiljen indoeuropeiska , indoiranska grenen; samt dravidiska språk, är de viktigaste.

Engelska är det ledande affärsspråket , och behärskas av 5% avbefolkningen.

Officiella språk

De officiellt erkända språken är enligt grundlagens artiklar 344 (1) och351:

1. assamese
2. bengali
3. gujarati
4. hindi
5. kannada
6. kashmiri
7. konkani
8. malayalam
9. marathi
10. meitei (även; manipuri)
11. nepali
12. oriya
13. punjabi
14. sanskrit
15. sindhi
16. tamil
17. telugu
18. urdu

Hindi är det språk som talas av flest människor. Ungefär 30% av Indiens befolkning beräknas ha det som modersmål .

Lista över talade språk

Lista över de mesttalade språken i Indiens delstater

Indiskt skriftspråk

Se artikeln Skrivkonsten i Indien

Moderna indiska språk

Se även dravidiska språk , i en separat artikel

Med alla förändringar i ljud och former samt åtskilliga nybildningar ägde den medelindiska periodensspråk i det väsentliga ett formsystem av samma art som sanskrit. De skiljde sig därigenom från den följande, den nyindiska,språkperiodens dialekter, vilka såväl genom ett vida längre gånget fonetiskt förfallsom genom massor av genomgripande nybildningar både i formlära och syntax ha erhållit en mot fornspråket mycket mer avvikandeprägel.

De nyindiska, nu levande dialekterna skulle räknas i hundratal, i fall man skulle särskilja så små nyanser som de, vilka t.ex. i svenskan bestämmas såsom skilda landsmål. De stora huvudspråken, vilka alla haren mängd underdialekter, ordna sig, enligt nyare forskningar, efter sin inre frändskap på följande sätt;

1. punjabi , som talas av sikherna och andra i Punjab , vid övre Indus och dess bifloder;
2. sindhi , vid nedre Indus i Sindh ;
3. gujarati , på halvön Gujarat och ön Kutsch ;
4. västhindi , inom ett mycket stortområde vid övre Ganges och Yamuna
5. östhindi , ö. därom, inom ett stortområde vid mellersta Ganges och dess bifloder;
6. bengali , i Bengalen , kring nedreGanges och Brahmaputra ;
7. oriya , i Orissa , sydväst därom;
8. marathi , s. om västhindi och sydväst om östhindi på ett stort område;
9. smärre nordliga dialekter på Himalayas sluttningar: nepali , kumaoni och garhwali ;
10. slutligen kashmiri , i Kashmir ,
11. och pashtu , omkring Peshawar i Pakistan .

Flera av dessa nyindiska språk äger en ansenlig litteratur, framför alla hindi vars språkliga minnesmärken gå tillbaka ändatill 12:te årh. e. Kr. En hindidialekt med mycket stark uppblandning av arabiska och persiska ord kallades tidigare hindustani och numera urdu , och är ett slags lingua franca i alladelar av Indien, även om urdu alltmer ersatts av hindi på detta område.

Den ojämförligt större delen av de ickeariska innevånarna uti Indien tillhör den dravidiska folkstammen i Deccan och talar olika dialekter av detdravidiska språket. Några små stammar i nordligaste Indien på Himalaya är av tibetoburmesiskt ursprung. Andra, spridda här och där på Deccans norra gränser och längre söderut, är rester av den tredje ickeariska folkstammenuti Indien, den s. k. kolariska. Den förnämsta är santalerna, vid sydvästra gränsen av Bengalen.

Den muhammedanska befolkningen i Indien äger en litteratur på arabiska ochpersiska, och de bildade studerar ännu flitigt dessa språk, men deras vanliga talspråk är nu urdu.

Denna artikel innehåller information hämtad från den upphovsrättsfria Uggleupplagan av Nordisk familjebok , utgiven 1904-1926.